Snabb fikar med tre himla fina vänner. Och två av dem vet nog inte ens hur fina jag tycker att de är. Åker hem med världens bästa vän. Vi pratar om att impulsa och jag blir glad och hoppas på det. Men allt kan alltid ställas in. Allt blir aldrig som man vill.
Hela livet är kaos. Och jag är bara glad att det finns människor som bryr sig. Men är trött på de som kastar skit och tror att allt blir bättre då. Ingenting blir bättre då. Och jag är tom men full på samma gång. Men jag får inte känna någonting. Det är bäst så. Vill bara gräva ner mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar