Hon säger att allting är på mina villkor. Hon fattar inte att hon försöker göra det till sina. Hon fattar inte att hon försöker kontrollera mitt liv. Och jag är trött på det. Och blir mer riktad mot hållet att streta emot. För jag vill inte känna denna sorg och smärta. Det är inte vad livet går ut på. Men hon förstår inte att det fortfarande gör ont. Att orden hugger i bröstet varje gång.
Men visst måste jag räntan på mig? Och hålla ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar